Kap. 3 Surprised!
Tidigare:
Naills perspektiv:
- Ehh… vem ska gäöra det då? sa Liam och kollade på mig.
- Ehm… jag kan väll göra det. sa jag lite osäkert.
- Okej, bra. sa Sofie och log stort. Jag log tillbaka och tog upp min madrass och kudde och följde efter Sofie.
Ericas perspektiv:
När jag slog upp ögonen så kände jag mig som en zombie. Jag reste mig ur sängen för att gå till badrummet men innan jag han fram till dörren snubblade jag på något och föll.
Nialls perspektiv:
Jag vaknade av att någonting föll över mig och något hårt träffade min bröstkorg. När jag slog upp ögonen såg jag att hon som legat i sängen i går kväll när jag kom in i rummet låg med huvudet på min bröstkorg. Hon tittade förvånat upp och såg mig i ögonen och gapade av förvåning. Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne för hon var så söt med sitt blonda hår stående åt alla håll och maskara under ögonen.
- Go morgon. sa jag och log mot henne. Erica var det du hette va?
Hon nickade och stirrade fortfarand på mig.
- Men herregud. Drömmer jag? sa hon och jag bara skrattade åt henne.
- Nej det gör du inte! skrattade jag.
Ericas perspektiv:
Jag kunde inte tro vad det var jag såg. Var det verkligen Niall Horan som låg och sov, ja inte nu längre men tidigare, på MITT golv.
- Men… men va gör DU HÄR? sa jag chockat och tittade med stora ögon på Niall.
- Ehm… ja sa han och började berätta om att de fått soppatorsk i bilen och att de inte visste skulle ta vägen i natt för de kunde inte ringa Paaul eftersom han redan åkt iväg och sen om hur Sofie sagt att de kunde sova här.
- Och ja nu liggger jag här. sa han och log sitt underbara leende. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Efter kanske två minuter så tittade jag upp i spegeln som hängde bakom Nialls huvud och blev helt förskräckt. Mitt hår stod åt alla håll och jag var helt svart under ögonen. Den synen fick mig att vakna till liv. Jag reste mig snabbt och satte händerna framför mitt ansikte.
- Gud jag ser ju ut som en panda! sa jag och rusade mot dörren. Påväg mot badrummet tog jag bort händerna från mitt ansikte och i samma sekund så krockade jag med någon och ramlade baklänges. Jag förutsatte att det var Vera eftersom Sofia knappast hade gott upp.
- Vera se dig för din klantskalle! sa jag och kollade upp. Till min förvåning så var det inte Vera utan det var Liam från One Direction jag krockat med. Jag hade inte tängt på att om Niall var här så var förmodligen resten av killarna också det.
- Oj gud förlåt! sa han och jag viste inte vad jag skulle säga.
- Ehumm… var det ända jag fick fram. Han sträckte ut sin hand och jag tog den. Liam drog upp mig på fötter igen och samtidgt insåg jag hur jag såg ut och öppnade närmaste dörr och klev in och stängde den.
Jag tittade mig omkring och såg att jag klivit in i Veras rum. Jag kollade mot sängen där Vera fortfarande låg och sov. Jag kunde inte förstå hur hon kunde sova när One Direction var i huset.
Veras perspektiv:
Jag vaknade av att någon hoppade i min säng. När jag slog upp ögonen så såg jag att det var Erica. Jag log lite för mig själv när jag såg att hon hade mascaran utsmetad under ögonen och att hennes hår stod åt alla håll. Sen insåg jag att hon hade väckt mig och jag sneglade på klockan och såg att den bara var nio.
- Erica! Va fan! Det är sommarlov! Varför väcker du mig NU? skrek jag surt.
- Vera du MÅSTE gå upp NU! sa hon och log stort mot mig.
- Nej jag vill inte! sa jag och vände mig om i sängen. Då tog hon upp en kudde från min säng och slog den i huvudet på mig ett par gånger.
- Nä Erica nu jävlar! skrek jag och for upp ur sängen och rusade efter henne eftersom hon sprungit ut ur rummet. Nu jävlar ska… skrek jag men avbröt mig tvärt när jag rusade in i köket och såg Louis Tomlinson stå och stirra på mig.
Ska vi göra ett länkar byte :) ?
