En novell om Louis, Harry, Niall, Zayn och Liam - One Direction

Veras perspektiv:
Jag vaknade av att någon ringde på dörren. När jag slog upp ögonen så kände jag först inte igen mig men sen så kom allt tillbaka. Vi var inte kvar i Liverpool längre. Vi hade flyttat. Bort från alla problem men även bort från en del människor jag älskar och den tanken fick mina ögon att tåras. Men så kom jag på vad som hade väckt mig och jag torkade snabbt bort dem tårar som letat sig ut ur ögonen och klev sömndrucket ur sängen och släpade mig ut i hallen. När jag öppnade dörren möttes jag av fem stroleende ansikten. 
- Hej! sa Louis glatt och gav mig en kram. 
- Nyvaken? frågade Harry och log sitt söta leende.
- Haha... ehh... typ... synns det så tydligt? flinade jag skenerat.
- Haha ja sötnos rätt så! Har du tittat dig i spegeln sen du vakna? fick jag som svar från Louis och jag vände mig snabbt om och tittade mig i spegeln som hände på väggen. Då såg jag att han hade rätt. Mitt hår stod åt alla hålll, mina ögon var bara halvöppna och för andra gången nu sen jag träffade dem hade jag inga byxor på mig.
- Nej men herregud! Jag ser ju förjävlig ut! utbrast jag förskräckt.
- Haha nej då! Du e jätte söt. sa Louis och blinkade mot mig. Jag kände hur mina kinder blev varma och jag förbannade mig själv för att jag alltid skulle rodna.
- Men du var e Erica och Sofie? frågade Niall som inte sagt ett ljud sen dem kom hit.
- Jag tror dem sover fortfarande men jag ska hämta dem. Kom in så länge. svarade jag och log stort innan jag vände mig om och gick de få metrarna till tjejernas rum. Jag gick fram till en av sovrummsdörrarna och smällde snabbt upp den.

- Upp och hoppa lilla loppa! utbrast jag och tände lampan.

- uhmmm... hörde jag från sängen. Så jag sprang fram dit och såg att det var Sofies blonda kaluffs som stack fram under täcket.

- NIAAAALL!! UPP!! NUUU!!!

- NIAAAALL!! UPP!! NUUU!!! hörde jag Vera skrika och sen så hördes en duns. Förvånat tittade jag på Niall som stod brevid mig.

- Va skriker hon mitt namn för? sa han och såg ut som ett stort frågetecken.

- Jag har ingen aning... sa jag bara för det hade jag verkligen inte. Sen hörde jag att någon smällde i en dörr och sen så hördes Veras röst igen men den här gången var det mitt namn hon skrek:

- HAAAARRY!! UPP OCH HOPPA!! NUUUU!!! Sen hördes en duns till och nu kunde ingen hålla sig längre så vi alla fem gick mot dörrarna som vi förstod ledde till tjejernas sovrum.

- Va i helvete Vera!! hörde jag Erica förargat säga.

- Men vad då? Ni vaknar ju inte om jag inte välter er ur sängen. sa Vera och jag hörde hur mycket hon njöt av det där.

- Va gör ni här? Vad e klockan? hörde jag rösten jag längtat så sjukt mycket efter säga. Snabbt snodde jag runt och där stod hon. Sofie!

- Klockan e 12 Sofie. Vi skulle ju komma hit då om du minns det!? sa jag och log stort och kramade om henne.

- Vera! Din dumma jävel! Sluta slåss! skrek Erica surt.

- Men du slog ju mig för fan! Jag tittade förvånat på Sofie som stod brevid mig. Hon bara skakade på huvudet öppnade dörren och klev in i rummet. Vi var inte långt efter henne. Där inne stod Vera och Erica och skrek åt varandra. Hon tittade ursäcktande på oss innan hon skrek:

- VERA! ERICA! LÄGG NER! NUUU!! Dem slutade tvärt och Vera såg otroligt rolig ut där hon stod med handen i vädret och jag gissade att hon precis tänkte smälla till Erica.

- Oj... Hej killar... sa Erica och drog sin hand genom sitt bruna hår.

- Erica har du färgat håret? frågade Niall när han gick fram och gav henne en kram.

- Ja. Jag har velat göra det rätt länge nu så då fixade Sofie det! sa hon och log stolt.

- Du passar jättebra i det. sa han sen och log försiktigt mot henne.

- Haha, tack! svarade hon och log stort tillbaka mot honom.

- Nå tjejer... vad ska vi hitta på? avbröt jag dem.

- Ehm... det verkar inte direkt vara nått bra väder för att vara ute i... sa Vera när hon tittade ut genom fönstret och hon hade rätt. Det hade börjat spöregna ute.

- Kan vi inte... sa Sofie och tittade sig runt i rummet. baka! sa hon sen.

- Visst! svarade Liam glatt. Men vad ska vi baka? Vera och Sofie tittade menande på varandra och dem såg ut att tänka samma sak.

- Tre, två, ett, noll! räknade dem halvhögt för sig själva och precis när dem sa noll så skrek Erica:

- KLADDKAKA!!!! och rusade mot köket.

- Va var det där? sa Niall och tittade förvånat på oss. Jag och Vera bara skakade på huvudet.

- Erica... ja... hon har en liten smärre besatthet av... ja, kladdkaka... sa Vera med en röst som lät som om hon precis berättat att någon dött.

- Haha! Ett tips är att ALDRIG försöka komma imellan Erica och hennes kladdkaka för då kan det gå illa... sa jag och flinade åt dem.

- haha okej. Det ska vi komma ihåg! sa Harry och log stort mot mig.

- Det är nog säkrast om ni gör det... för erat eget bästa. sa Vera och log busigt mot dem.

- HALLÅ?! Kommer ni nån gång segon?! skrek Erica från köket.

- Ja, gumman vi kommer nu! skrek Vera ut mot köket innan hon viskandes fortsatte: Det är nog bäst vi går ut dit innan hon blir helt galen. Vi bara nickade och gick mot köket. Där ute stod redan alla grejer frammplockade och jag kunde inte låta bli att skratta lite åt Ericas lyckliga ansikte. Hon påminde mig lite om hur ett litet barn ser ut på julaftonsmorgonen.

- Erica sa inte du igår när vi kom att det redan fanns kladdkaka? frågadde Vera och hon såg väldigt road ut där hon stod lutad mot väggen med armarna i kors och Erica som tidigare i stort sätt hade studsat runt i köket stannade tvärt upp och tittade konstigt på henne.

- Och den tror du finns kvar? Känner du mig inte alls eller? sa hon och kollade på Vera som om hon var helt dum i huvudet.

- Haha, okej du har rätt. Vad tänker jag med? skrattade Vera.

- Jag vet inte! Du har ju inget att tänka med där inne... sa Erica retfullt och lipade åt henne.

- Erica din dumma jävel! utbrast Vera och slog till henne hårt i bakhuvudet.

- Vera! Sluta misshandla mig! Det e inte... killarna tittade frågandes på mig där dem stod i dörröppningen.

- Håller dem alltid på såhär? frågade Harry förvirrat.

- Ja, i stort sätt... men dem älskar varandra innerst inne... det är såhär det fungerar hemma hos oss... svarade jag och himlade med ögonen innan jag tog några steg fram och tog än en gång tag i Veras höjda hand.

- Okej nu räcker det! Alvarligt! Ska ni slösa bort hela dan på att bråka eller?! sa jag lungnade. Ska vi kanske gå och klä på oss innan vi börjar baka? sa jag sen och tittade glatt på dem.

- jaja... okej! sa Vera och log lite mot mig.

- Bra! Kom nu! sa jag och tog tag i varsin av detas händer och drog med mig dem ut ur köket.

- Vi ska bara klä på oss. sa jag snabbt när vi passerade killarna.

- Jaha... hörde jag Harrys vakra röst säga när vi försvann mot våra rum. Jag knuffade snabbt in tjejerna i sina rum innan jag gick in till mig och letade upp min svarta One Piece. Jag drog på mig den och drog några snabba drag med maskaran innan jag gick ut för att kolla hur det gick för tjejerna. Jag möttes utanför dörren av Vera som tydligen hade tänkt likadant som mig eftersom hon hade sin blå/vit-randiga One Piece på sig och tillsammans gick vi in till Erica som precis drog upp dragkedjan på sin rosa One Piece som Vera och jag köpt till henne för att jävlas eftersom hon hatar rosa.

- Jag trodde du sa att du aldrig skulle använda den där när du fick den! sa Vera busigt.

- Jag vet vad jag sa. Jag bara orkar inte ta något annat. sa Erica lite smått irriterat.

- Okej, men kom nu killarna börjar väll snart undra vart vi tagti vägen... sa jag och började gå mot köket igen.

- Haha The One Peice girls is in the house! log Louis när vi kom ut i köket.

- Haha, nej det funkar ju inte! men skulle vi baka eller? sa Vera och log stort.