Kap 18. Scheisse!
Tidigare:
- Nej, du förstår inte. Jag menar som mer än en vän... "fan! vad har jag gjort! nu e det kört!"
- Jo, Vera jag förstår. sa han och tog tag i min arm så att jag var tvungen att stanna. Och Vera jag gillar dig också.
Harrys perspektiv:
- Ja, hon sitter här bredvid mig. Hon mår bra. svarade han snabt innan han tröck bort mig. Förvånat tittade jag på telefonen samtidigt som jag kände lättnaden sprida sig i min kropp.
- Harry va sa han?! frågade Sofie som tittade oroligt på mig. Jag tog ett snabbt kliv fram till henne igen och drog in henne i en kram. Jag kände hur hon stelnade till.
- Sofie, det är ingen fara! Lou har hittat henne! Hon mår bra. viskade jag i hennes öra och hon slappnade genast av i hela kroppen och började gråta. Vi stod så rätt länge och när Sofie slutade gråta stod jag bara kvar och höll om henne.
- Jag sa ju att allt skulle bli bra. Men du ska vi ta och gå hem till er igen? sa jag och tittade in i hennes isblå ögon. Hon bara nickade som svar och jag tog hennes hand innan vi började gå.
.
- Hallå?! Nån hemma?! ropade Sofie när vi klev in i lägenheten.
- Vardagsrummet! hörde jag Vera skrika innifrån lägenheten. Sofie sparkade snabbt av sig sina skor och rusade mot vardagsrummet och jag var inte långt efter henne.
- VERA! skrek Sofe och slängde sig över henne där hon satt i soffan. Vera gör ALDRIG så här igen! Minns du inte hur rädda jag och Erica va förra gången du gjorde såhär?! Sofie såg helt galen ut när hon skällde ut Vera som såg ut att bara vilja sjunka genom golvet. Tårar började rinna ner för Veras kinder och Louis som satt bredvid henne drog in Vera i sin famn.
- Sofie det räcker! Jag tror hon har fattat... sa han samtidigt som Vera snyftade fram ett "Förlåt!".
- Nej, Vera förlåt mig! sa Sofie snabbt samtidigt som hon satte sig ner bredvid Vera. Det var inte meningen att bli arg! Jag blev bara så rädd när du försvann! Vera krånglade sig ur Louis' kram och slog armarna om Sofie, och Sofie var inte sen att göra likadant. När dem satt där och kramades så började min mobil vibrera.
- Ja??
- HARRY! Vart e ni?! Säg att ni har hittat henne! Jag är med Erica, Zayn och Liam nu! Vi har inte sätt en skymt av henne! Och Lou svarar inte i sin mobil! skrek Niall i telefonen och jag fick ta bort den en bit från örat för att inte bli döv. Dem andra måste också ha hört Niall eftersom dem alla tre vände sig mot mig. Vera sträckte fram handen och jag förstod att hon ville att skulle ge henne mobilen vilket jag gjorde.
- Niall jag mår bra... sa hon med skakig röst. Jag hörde att Niall sa något och någon sekund senare hörde jag Ericas röst från telefonen.
- Erica lugna ner dig! Jag mår bra! Kom hem istället! sa Vera lugnande men det hördes att hon höll på att börja gråta igen. När hon avslutat samtalet gav hon tillbaka telefonen till mig. När jag tagit telefonen så började tårarna rinna ner för Veras kinder igen. Lou la försiktigt sin arm om hennes axlar och hon lutade sitt huvud mot hans axel.
.
Sofies prespektiv:
- Fattar du hur rädd jag blev eller?! skrek Erica förargat på Vera. Dem hade kommit hem ungefär en halvtimme efter att Niall ringt Harry.
- Erica du är så dålig på att vara sur! skrattade Vera och kramade om Erica.
- Haha jag vet... men seriöst Vera gör aldrig så igen! sa Erica allvarligt.
- Ja då! Jag ska aldrig mer göra så!
- Lova.
- Lovar! sa Vera glatt och gav Erica en kram till.
- Bra. Kan ska vi inte ta och äta den där kladdkakan? sa Erica osh tittade lyckligt på oss.
- Det låter som en bra ide tycker jag! Kan vi inte kolla på film eller nått också? föreslog Niall glatt.
- Super! Jag tyckte jag såg några i mitt rum! sa jag och ett stort leende spreds i mitt ansikte. Om ni fixar kladdkakan så kan jag gå och hämta lite filmer.
- Jag följer med dig! utbrast Harry och reste sig upp ur soffan han satt i. Jag log lite mot honom innan vi gick mot mitt rum.
.
- Hittar du några bra? frågade Harry när vi stod och grävde i flyttkartongerna som jag inte hade packat upp än.
- Nej inte direkt... gör du? sa jag och kikade över kanten på kartongen jag rotade i.
- Nä inte jag he... men va e det här? sa han förvånat. När han tog upp handen ur lådan så såg jag ett fodral till en cd-skiva. "Talagnjakt 08, Erica, Sofie och Vera" stod det på framsidan.
- Haha det där är en video som våra föräldrar satte ihop. Det är en talangjakt som vi va med i ett par år när vi gick i nian. Ge mig den! sa jag sen och gjorde ett utfall mot honom för att at videon ifrån honom.
- Nej! Jag vill se! utbrast han och höll upp den i luften och eftersom han var längre än mig så nådde jag den inte.
- Nej det får du inte! sa jag och hoppade för att försöka nå skivan.
- Jo! Kom igen Sofie! Snälla?? sa han och såg oerhört söt ut.
- Kanske... sa jag och försökte se lurig ut vilket jag antagligen misslyckades med. Men hjälp mig hitta lite filmer nu! la jag till efter.
.
Nialls perspektiv:
Jag, Erica, Vera, Louis, Zayn och Liam hade plockat fram allt som behövdes till kladdkakan och dukat framför tv:en när Sofie och Harry kom in i vardagsrummet.
- Nej! Sofie! Den där blicken känner jag igen! Vad har du gjort?! utbrast Erica som satt bredvid mig i soffan. Och jag var faktiskt tvungen att hålla med henne, Sofie såg väldigt skyldig ut.
- Haha vänta så får du se. sa hon och log ursäcktande mot Erica. Harry kan du ta fjärrkontrollen? sa hon sen.
- Med nöje. svarade han glatt och tog upp kontrollen till tven medans Sofie gick fram och satte i en Dvd. Några sekunder senare så syntes en liten tjock kvinna på tven. "Och nu så ger vi en varm aplåd till Erica, Sofie och Veronica från klass 9b!" sa hon och klev ner från scenen samtidigt som ridåerna drogs åt sidan och på scenen var de alla tre. Sofie satt bakom pianot, Vera stod med en gitarr i händerna och Erica stod framför en microfon mitt på senen. När Sofie och Vera började spela de första tonerna så kände jag direkt igen låten. Viva La Vida. Erica började så småningom sjunga och jag bara satt där och njöt.
- Gud va duktiga ni är tjejer! utbrast Liam när låten var slut.
- Ja! Och Erica gud vilken bra röst du har! sa jag glatt och log stort mot henne.
- Hehe tack. Men det där va ju så länge sen! log Erica.
- Haha men vilka filmer valde ni? Sofie om du tog de jag tror du tog så kommer jag att döda dig! Seriöst! sa Vera och glodde ilsket på Sofie.
- Hahaha men vi tog Tooth Fairy...
- Jag ÄÄÄLSKAR dig Sofie! utbrast Vera som nästan satt och hoppade i soffan.
- ... och The Grudge! avslutade Sofie den påbörjade meningen.
- Nej föresten Sofie... jag hatar dig!
- Babe det e lungt! Jag är ju här! sa Louis och log busigt mot Vera samtidigt som han la armen om henne och pussade henne lätt på kinden. Jag fittade förvånat på Lou och på Vera som satt och log som ett fån. I ögonvrån såg jag hur Erica och Sofie viskade något till varandra.
- Vera. Kan vi snacka med dig i två sekunder? sa Sofie samtidigt som både hon och Erica reste sig upp.
- Ehm... visst... sa Vera oförstående men jag kunde nästan gissa vad Erica och Sofie skulle säga.
.
Ericas prespektiv:
- Va var det där? frågade Sofie när hon stängt dörren bakom sig.
- Vad då? Vera såg helt borta ut. Hon fattade ingenting, vilket inte förvånade mig.
- Om jag säger Louis Tomlinson. Ringer det i några klockor? sa jag ironiskt och Vera tittade oförstående på mig men så fick hon plötsligt en glimt i ögat och jag förstod att hon äntligen fattat.
- Haha Vera du är så himla trög! skrattade jag och två sekunder senare så kände jag hur någon smällde till mig på kinden.
- VERA! Seriöst! Du har allvarliga problem! Sluta slåss! utbrast jag och höjde handen för att slå tillbaka men Sofie stoppade mig. "Inte nu" mimade hon och jag hidrade reflexen att slå till Vera. Det fick vänta.
- Men Vera allvarligt! Va var det där om? sa Sofie seriöst och vände blicken mot Vera.
- Ehm... ehh... asso...
- Snacka människa! utbrast Sofie och jag såg hur nyfiken hon var.
- Okej! Ta det lungt kvinna! sa Vera roat innan hon tittade ner på sina fötter och mumlade fram: Men vi är liksom tillsammans...
- Scheisse! Driver du med oss?! utbrast Sofie förvånat.
- Nej.
- När hände det här? Hur mycket har vi missat igentligen? Det brukar va du som e efter inte vi! utbrast jag och förvåningen var total. Det var alltid Vera som varit den efterblivna av oss tre men nu så var hon inte det vilket kändes väldigt konstigt.
- När Lou hittat mig och vi va påväg hem så sa jag liksom att jag gillar honom... mumlade Vera och jag såg hur hon rodnade och blev röd som en tomat.
- VA?! Vänta lite nu! Sa DU att du gilla honom?! Du? Allvarligt?! sa Sofie chockat och hennes ögon såg ut som tennisbollar.
- Ja! Så osannoligt är det inte! snäste Vera irriterat.
- Nej, hurru! Förlåt! Men det är lite svårt att förstå! Du brukar aldrig våga säga sånt! sa Sofie och kramade om Vera som genast blev på bra humör igen.
- Gud asso! Jag kan inte förstå det här! Det är helt galet! sa jag och jag såg att Sofie nickade medhållande.
- Ska jag vara ärlig så gör inte jag det heller! sa Vera och skrattade lite.
- Men nu flickor tycker jag vi ska gå tillbaka ut till killarna. sa jag med min sjantila röst som alltid fick Sofie och Vera att vrida sig av skratt. Vilket de även gjorde den här gången. Tillslut kunde jag inte låta bli att skratta jag med eftersom dem lät extremt roliga båda två. Sofie med sitt hyenaskratt som jag nästan skulle gissa att hela huset hörde och Vera med sitt garv som lät som en spel-gurka.
- Men kom nu flickor så går vi ut till killarna. sa jag och jag pratade fortfarande med min sjangtila röst. Dörren som tidigare varit stängd for upp med en smäll och vi alla tre skrek till. Utanför dörren stod killarna. Dem tittade roat på Vera och Sofie som hade börjat skratta igen. Mitt i skrattet så föll Vera ihop och låg i en hö och skrattade som jag aldrig hört henne skratta förut. Sofie sjönk också ihop och snart så låg dem båda bredvid varandra och skrattade som glaningar.
FÖÖÖÖÖÖRLÅT!! Jag vet att uppdateringen sugit den senaste veckan men nu får ni ett långt kapitel! Hoppas ni kan förlåta mig!
Slutet blev lite skumt men aja hoppas ni gillar det!
Kommentera! <33
Puss och Kram skumbanan! xx
.
Ps. E det nån som udrar så uttalas Scheisse "Schise" ungefär ;D<33
Kommentarer
Postat av: Frida L
Jätte bra! Det var verkligen värt väntan! :D <3 Längtar tills nästa kapitel kommer! :D <3
Postat av: Linda
Hur bra som heeeelst :D håller med totalt värt väntan ^^ längtar tills nästa!!
Postat av: Lisa
Det e jättebra men varför sprang hon iväg? Det skrev du aldrig :)
Postat av: Sabbe (sam) Malik
Jättebraa!!! :DD Nästa kapitel snart! :)
När får jag vara med egentligen?! Vill läsa lite romantik mellan mig och Zayn...! ;)
Postat av: Anonym
Nej, man uttalar det 'shajse' :P
Postat av: Malin
Så sjukt bra!!:D Längtar till nästa kapitel!
Trackback
