Kap 1. Home Sweet Home
Veras Perspektiv:
- Erica kom nån gång då! Du har ju nycklarna! skrek Sofie som stod med mig vid dörren till våran enplansvilla.
- Jag kommer! ropade hon tillbaka men rösten skar sig.
- Asso Erica var du verkligen tvungen att skrika så mycket ikväll? Du kommer ju inte kunna prata imorgon. sa jag sarkastiskt till henne när hon stoppade in nyckeln i låste.
- Som om inte du gjorde det då. sa hon och log mot mig.
Väl inne i hallen sparkade jag av mig mina svarta convers och satte mig ner på stolen som stod i hallen och tittade trött på Sofie som hoppade omkring i hallen.
- Asso Sofie hur orkar du? Jag är helt slut! sa jag med en suck.
- Jag är bara så glad! Vera vi var precis och såg One Direction! Hur kan men inte vara glad då? sa hon glatt och log stort mot mig.
- Jag sa aldrig att jag inte var glad! påpekade jag. Men Sofie klockan är ju för fan 4! Och du föresten vart tog Erica vägen?
Vi båda tittade oss omkring och Sofie gick in i vårt lilla kök och kollade.
- Hon är inte här. sa hon och kollade på mig.
Jag reste mig upp och började gå mot dörrren som lädde till Ericas rum.
Dörren stod på glänt. Jag öppnade den lite till och tittade in. Där inne fick jag se Erica liggandes på mage i sin säng fortfarande iklädd de kläderna hon haft på konserten, sina blåa favoritjeans och ett linne med en smiles på. Jag flinade lite åt henne och stängde dörren.
Sofies perspektiv:
När Vera hade gått för att kolla vart Erica tagit vägen gick jag mot badrummet för att tvätts bort mitt smink och borsta tänderna.
När jag var klar så gick jag ut ur badrummet och möttes av en mycket trött Vera.
- Hon sover. sa hon bara och jag förstod att Erica måste ha varit lika trött som Vera.
- Okej, go natt. sa jag och gav henne en lätt kram och gick sedan mot mitt rum.
Jag stängde dörren bakom mig och klev över några högar med kläder som låg på golvet. Jag bytte snabbt om till min rosa pyjamas med cupcakes på och la mig i sängen. Jag hörde hur Vera gjorde sig klar och gick in till sig.
”Gud vilken härlig kväll det va!” tänkte jag och log lite för mig själv. ”Mitt liv är bara så himla perfect. Jag bor i en villa med mina två bästa kompisar och vi har just varit på en konsert med One Direction! Kan livet bli bättre?” tänkte jag innan jag slöt ögonen och somnade.
