Kap 8. Who is that?
Tidigare:
- Men, Louis, det är väll bara bra att vi skrattar och även fast jag kanske ligger på sjukhus just nu så är jag ju inte allvarligt skadad. Eller hur? sa jag och tittade lite försiktigt på honom.
- Ja, det har du väll rätt i. sa han och log mot mig. Den här gången så var det det gamla vanliga ”Louis-leendet” som jag älskar han log.
”Åker nu! Hemma om 45 min xx” skrev jag i ett sms och skickade det till Erica. Jag la ner telefonen i fickan och tog upp paketet med tuggummin som jag köpt innan vi åkt.
- Vera, gumman, du inser väll att ni tjejer inte kan träffa de där killarna något mer? Det är för farligt… sa min mamma alvarligt när hon vände sig om och tittade bestämt på mig där jag satt i baksätet på deras lilla bil.
- Mamma du behöver nog inte oroa dig så mycket. Jag kommer nog aldrig att träffa dem igen. sa jag och det kändes som om någon gav mig ett hårt slag i magen när jag insåg vad det var jag hade sagt.
- Aha… okej, bra. sa hon och vände sig framåt igen.
Resten av bilresan hem satt jag och tuggade panikartat på mitt tuggummi och tänkte på vad det var jag hade sagt.
40 minuter senare
När vi svängde in på uppfarten till huset så blev jag helt chockad. Det stod två bilar som jag mycket väl kände igen på uppfarten. Min bil och … ”Nej det här kan inte vara möjligt” tänkte jag ”Nej, det är inte möjligt! Va gör dem här?!”
Jag smälde upp bildörren och rusade mot dörren. När jag kom fram tröck jag ner handtaget och röck jag snabbt upp den. Inne i hallen stod dem, alla sju, nej åtta. Det stod en tjej brevid Zayn som jag aldrig hade sätt förut. ”Vem fan e det?” tänkte jag förvrrat men innan jag han säga något så hade Sofie och Erica slängt sig över mig och jag fick lägga alla krafter på att hålla balansen så att vi inte skulle ramla alla tre.
- Vi har saknat dig! sa Sofie glatt och kramade om mig hårt.
- Asso herregud! Jag har bara varit borta i några timmar ju! skrattade jag.
När Sofie och Erica släppte taget så kom Louis fram till mig och gav mig en hård kram.
- Jag är så glad att du mår bra. viskade han i mitt öra och ett gigantiskt leende la sig på mina läppar i det ögonblicket.
- Lou! Låt oss andra också få ge henne en kram. sa Harry skämtsamt och gav honom en knuff. Louis log sitt underbara leende innan han släppte taget om mig och backade några steg. De andra killarna kom fram och gav mig varsin kram.
När Zayn kramade mig så såg ja att den främmande tjejen tittade mordiskt på mig. Vem var hon igentligen? Va gjorde hon här? Det var så många frågor som snurrade i mitt huvud. De är tjejen skrämde mg verlige...
Jag hoppade högt när det knackade på dörren som jag i alla fall hunnit stänga innan Erica och Sofie hoppat på mig. När jag tittade ut genom kikhålet för att se vem det var som knackade på så såg jag att det var mina föräldrar.
- Shit, dem glömde jag! Killar göm er! sa jag panikslaget. Alla tittade konstigt på mig. NU!! Jag förklarar sen! sa jag sedan och killarna tittade på varandra och sprang sen iväg. Jag andades ut och öppnade sedan dörren.
- Hej. Glömde du bort oss kanske? sa pappa och log mot mig.
- Ehm… ja typ. sa jag sarkastiskt.
- Det e okej men gumman vems bil är det som står här ute? sa mamma och höjde ena ögonbrynet.
- Ehhhh… det är… Sofies kompis bil. sa jag och slängde en ”snälla-hjälp-mig”-blick över axeln till Erica och Sofie som stod bakom mig.
- Ehm… ehm… ja, just det ja. Min kompis… min kompis ja… är här hon kom hit igår samtidigt som…
Jag visste att hon var på väg och säga killarna men jag vände mig snabbt om och mimade ”NEJ” till henne. Det verkade som om hon förstod vad jag menade så hon avslutade inte meningen.
- Samtidigt som? frågade min mamma.
- Ehh… va? Nej ingen. sa hon snabbt och log ett feakleende mot henne.
- Aha… sa mamma sen men jag såg på henne att hon inte riktigt trodde på det som Sofie sa.
- Men hörni sk inte ni kanske ta och åka nu innan det blir mörkt!? sa jag och log.
- Hon har faktisk rätt Carina. Vi borde nog åka nu. sa pappa och log snällt mot mig. Han hade fattat.
- Okej då. Hej då tjejer! sa mamma innan de gick ut och jag stängde snabbt dörren.
- Okej Vera nu får du förklara vaför killarna sulle gömma sig och varför vi precis ljög för i dina föräldrar.
- Ehhh…ja…
Här har ni kapitel 8 :D <3
Jag är SÅÅÅ ledsen för att det tog så lång tid men min dator fuckar upp sg totalt och det har varit mycket den här veckan. men hoppas ni gillar den. :D
+ Jag hann inte göra nåon bild idag :/
aja här e kapitlet i alla fall
Puss o Kram skumbanan
xx
Försöker skynda mig så mycket som möjligt älskling!
Älskar dig med <3
