En novell om Louis, Harry, Niall, Zayn och Liam - One Direction

Tidigare:

- Okej då. Hej då tjejer! sa mamma innan de gick ut och jag stängde snabbt dörren.

- Okej Vera nu får du förklara vaför killarna sulle gömma sig och varför vi precis ljög för i dina föräldrar.

- Ehhh…ja…

Louis perspektiv:

- Killar ni kan komma ut nu. hörde jag Erica säga. Vi alla sex satt intryckta på toaletten och Zayn som satt närmast dörren låste upp den och gick ut. Vi andra var inte sena efter honom eftersom det blivit väldigt varmt där inne för det var ganska trångt med sex pers intryckta på den lilla toaletten.

- Så Vera nu får du ta och förklara för oss vad det där var om. sa jag när vi alla kommit ut.

- Ehm… ja min mamma har förbjudigt mig att träffa er igen eftersom hon tycker att det e för farligt med tanke på det som hände igår. Men jag sa till henne att hon inte skulle oroa sig för att vi troligen aldrig skulle träffas igen, okej träffas skulle vi säkert göra men då skulle det vara så många andra där också. sa hon och tittade skamset ner i golvet.

- Men va!? E du knäpp eller!? Trodde du verkligen att vi bara skulle sticka och aldrig mer höra av oss igen efter det som hänt?? Hallå!! Nu känner jag mig förolämpad här! Va tror du om oss igentligen! sa jag chockat.

- Ehhhh… sa hon och jag såg att hennes ansikte blev med ens tomatrött.

- Vera, alvarligt trodde du att vi bara skulle åka här ifrån och bara lämna er tjejer efter det som hänt? sa jag samtidigt som jag la handen under hennes haka och lyfe upp hennes ansikte så att våra blickar möttes.

- Jag vet inte. sa hon och jag såg att hennes ögon tårades. Jag drog snabbt in henne i en kram och viskade i hennes öra:

- Snälla Vera gråt inte. Vi är här och vi ska inte lämna er i sticket. Jag lovar.

- Gör du? sa hon och tittade upp på mig med tårarna rinande längs kinderna.

- Klart jag gör dummer. sa jag och torkade försiktigt bort tårarna från hennes ansikte innan jag släppte henne. Hon log lite försiktigt mot mig och jag log stort tillbaka.

- Okej men nu är jag lite random här men nu tycker jag ni ska föklara för mig vem det där är! sa hon och pekade.

Veras perspektiv:

- Vera det här är Samantha, men säg Sam snälla. sa Zayn och puttade fram Sam mot mig.

- Hej, jag e Veronica! Men säg Vera e du gullig! sa jag glatt och sträckte fram min hand. ”Snack ombytlig, först grinar jag och nu är jag hur glad som helst!” tänkte jag ironiskt.

- Hej! sa hon och log stort mot mig samtidigt som hon tog min framsträckta hand. ”WOW. Okej! Läskigt! Hon såg ju typ ut att vilja döda mig förut!” tänkte jag och backade ett steg.

- Vad ska vi göra nu då? frågade Niall glatt och tittade frågande på mig, Erica och Sofie.

- Ehm… vi kan väll bara slappa typ kolla på Tv? föreslog Erica.

- Jaaaa! skrek Louis och rusade mot soffan i vardagsrummet. Vi andra bara tittade förvånat på honom.

- Men kommer ni nån gång då! ropade han inifrån vardagsrummet. Vi bara skrattade åt honom och gick mot vardagsrummet. Resten av killarna slängde sig ner i soffan när vi kom i rummet. Liam, Zayn och Niall pressade sig ner brevid Louis och Harr slängde sig i Lou’s knä. Jag, Erica och Sofie stod än en gång som fån och viste inte vart vi skulle sätta oss. Sam satt redan i Zayns knä och jag måste erkänna att de värkligen var söta tillsammans. Jag kände mig lite besviken att Harry satt i Louis’ knä för det var där jag ville sitta. Utan att jag märkt något så hade Lou vänt sig om och tittade på mig. Han måste ha sätt avundsjukan i min blick för i nästa sekund så hade han puttat ner Harry på golvet.

- Men LOU!! Va gör du?! sa han förvånat och började spela sur.

- Harry gubben nu får du sitta på golvet för jag vill att någon annan ska sitta här. sa han busigt och klappade Harry på huvudet. Louis vände sig om och gav mig en ”kom-och-sätt-dig-här”-blick. Så jag ryckte på axlarna och gick och satte mig i hans knä. Harry tittade förvånat på Lou men vinkade i stället åt Sofie som stod ensam kvar i dörröpningen.

- Kom hit Sofie. sa han och flyttade på sig så att hon skulle kunna sätta sig ner brevid honom, vilket hon genast gjorde. Jag tittade mig sedan runt i rummet efter Ericas blonda huvud och insåg att hon satt på golvet framför Niall. Jag log lite för mig själv och lutade mig sen tillbaka mot Louis bröstkorg och vände blicken mot Tv:n.

Kort ganska tråkigt kapitel, men bättre än inget right?

Det här kapitlet skrev jag för din skull finaste Sabbe! Bara för att du tjata så!

Slog besöksrekord idag! Tack babes! Ni e bäst!

All kärlek till er!

Ps. GLÖM INTE ATT GILLA BLOGGEN PÅ FACEBOOK!! "HÄR"