En novell om Louis, Harry, Niall, Zayn och Liam - One Direction

Tidigare:

- Okej så nu vet ni. Kan ni sluta stirra nu? sa Erica lite surt.
- Oj förlåt. Det var inte meningen. sa Niall och tittade snabbt bort.
- Nej Niall, det e lungt förlåt det var inte meningen att låta så sur. sa hon och la sin hand på hans.
- Okej, nu förstår jag faktiskt ingenting här! utbrast Louis. Vad gjorde han här? Varför skulle han komma hit om han verkligen inte brydde sig om dig alls Erica?
- Ja du Lou, det vet vi faktiskt inte heller! sa jag och tittade sorgset på honom

Efter att vi hade suttit och pratat om allt och ingenting i några timmar så slutade det med att jag och Louis låg på rygg på golvet med benen på sängen, Liam satt och snurrade på skrivbordsstolen, Erica, Sofie och Sam satt på golvet lutade mot väggen, Niall satt på madrassen bredvid Liam och Harry och Zayn låg kvar i sängen. Jag hade trott jag visste allt om dem här killarna men jag hade tydligen fel. Det var så mycket som jag inte visste om dem tidigare men en sak var jag helt säker på. Dem var alla helt underbara! Sam var också en urgullig tjej. Hon var verkligen helt underbar. Men jag visste att hon blev lite galen om någon försökte komma i mellan henne och Zayn, och den delen av henne skrämde mig lite.

- Men du Sam… vart bor du igentligen? frågade Sofie plötsligt.

- Ehm… jag bor på andra sidan stan just nu med mina föräldrar och småsyrror. sa hon och himlade med ögonen när hon nämde sina systrar. Men jag ska flytta till London i sommar för jag och en kompis ska plugga där i höst. sa hon sen och sken upp i ett stort leende.

- Fett nice! sa jag och log mot henne. Men vänta… vilken skola ska ni gå på? sa jag sen och tittade förvånat på henne.

- Ehm… vi ska gå på London School of Photography. sa hon och log stolt.

- Men va?! Du driver!? Vi ska också gå där! jublade jag och snodde runt så jag satt med ryggen mot sängen.

- Nej, du skojar? sa hon förvånat.

- Nej, vi ska gå där! Vi fick veta det igår. sa Sofie glatt och gick fram och kramade om henne.

- Men herregud! Det här e ju läskigt! Vi med! sa hon förvånat och nu kramades vi alla fyra.

- Men åh va kul! Har ni börjat titta efter lägenhet än? sa Erica när vi kramats klart.

- Nej, våra föräldrar skulle fixa det till oss. sa hon och log stort.

- Shit! sa jag snabbt och for upp från golvet och började rota i mina fickor.

- Vera, ta det lugnt! Vad e’re? sa Sofie chockat och stirrade på mig.

- Det kan ju va en bra ideé och berätta för våra föräldrar att vi kom in kanske?!

- Ja, just det! Helvete! utbrast Erica och reste sig upp och tog fram sin mobil vilket även Sofie gjorde. Jag fick upp min mobil och tröck fram pappas nummer. Erica och Sofie stod redan med mobilerna tryckta mot örat innan jag tog ett djupt andetag och ringde. Pappa svarade precis innan jag tänkt ge upp och lägga på.

- Hej gumman! sa han glatt.

- Hej! Du pappa, det var en sak jag glömde berätta för er när ni var här…

- Ja, vad då?

- Vi kom in på LSP!! utbrast jag och gav ifrån mig ett litet glädjetjut.

- Nej, men gud vad kul! Grattis gumman!

- Tack! Men hur ska vi göra med huset och lägenhet och sånt? frågade jag försiktigt.

- Tänk inte på det jag ska prata med de andra så ska du se att vi kan fixa allt det där! svarade han glatt och jag andades ut.

- Tack pappa du e bäst!

- Det var så lite! Men nu måste jag gå. Puss.

- Puss. svarade jag och la på.

När jag vände mig om så möttes jag av Ericas och Sofies leende ansikten och jag behövde inte änns fråga för att veta att deras föräldrar sagt ungefär samma sak som min pappa. Jag slängde mig över dem och eftersom ingen av dem var beredda på det så föll vi alla tre ner med en dunns på madrassen bakom dem. Vi tittade glatt på varandra innan vi for upp och skrek:

- VI SKA TILL LONDON! VI SKA TILL LONDON! VI SKA TILL LONDON!

- haha! Tjejer, ta det lugnt! Dö inte nu! Okej!? skrattade Sam som kom fram och kramade om oss.

- Haha nej då! sa jag och log stort mot henne.

- Jag e hungrig! sa Erica plötsligt.

- Haha Erica det där va random! Men också så typiskt dig! skrattade Sofie.

- Men vad då? Klockan e fyra och jag har inte ätit nått på FLERA TIMMAR!! svarade Erica surt.

- Men då äter vi väll något då?! sa jag och tittade mot killarna och Sam för att se vad dem tyckte.

- Jag e på! skrek Niall glatt och for upp från golvet.

- Haha varför är jag inte förvånad?! Men visst varför inte? skrattade Liam. Jag tittade frågande på dem andra som bara nickade.

- Okej kom då. sa jag och styrde stegen mot köket. När jag öppnade kylen så fick jag se att det ända som fanns där var ett i princip tomt juicepaket.

- Sorry babes! Finns ingenting. sa jag och log snett mot dem. Både Ericas och Nialls tidigare hoppfulla blickar försvann snabbt och ersattes av besvikelse.

- Vänta lite. Jag vet vad vi kan göra! sa Sofie glatt. Både Erica och Niall snodde runt och stirrade glatt på henne.

- Vad då? sa dem båda två i mun på varandra.

- McDonalds?! sa hon och röck på axlarna.

- Perfekt! utbrast Erica. Du e bäst Sofie! la hon till och gav henne en kram.

- haha tack! Jag vet! skrattade Sofie och blinkade med ena ögat mot Erica som bara himlade med ögonen.

- Let’s go! sa jag och gick ut i hallen och satte på mig mina lila sneakers. Erica tog sina röda, Sofie sina blåa och de andra tog sina skor och så gick vi ut till bilarna.

20 minuter senare:

- Så tjejer vad vill ni ha? frågade Harry oss när vi stod i kön inne på McDonalds.

- Vet inte riktigt, tror jag bara tar en cheeseburgare och morötter. svarade jag långsamt.

- Jaha, okej. Ni då tjejer? sa han och vände sig mot Erica, Sam och Sofie.

- Jag ska nog ha en cheesburare och pomesfrites. sa Erica och log lite.

- Ja, jag också. höll Sofe med.

- Jag också. sa Sam också.

- Okej. svarade Harry och vände sig om till killarna. När det var hans killarnas tur att beställa så sa dem vad de skulle ha och sen sa Harry våra beställningar också. Jag tittade förvånat på honom när han vände sig om och sa åt oss att ta brickorna med våran mat. Alla fyra tog sina brickor och följde efter killarna till ett tomt bord. När vi satt oss ner så tog jag upp min plånbok och började ta fram det som våran mat kostat.

- Va håller du på med? undrade Louis förvånat.

- Tar fram pengar… vad ser det ut som? mumlade jag samtidigt som jag räknade.

- Det ser jag väll men varför det? sa Louis som fortfarande lät lika fövånad.

- Ja, våran mat kostade ju antagligen pengar…

- Ja, men vi betalar ju?! sa han som om det var en självklarhet och började äta sin mat.

- Ehm… va nej! Varför det? sa jag förvånat och tittade upp.

- För vi vill det okej?! Ät nu. sa han bestämt.

- Ehm… jahapp… okej… sa jag och tittade förvånat på Erica och Sofie men dem bara ryckte på axlarna och log mot mig.

Efter att vi suttit där ett tag och ätit så kände jag en hand på min axel. Förskräckt hoppade jag till och vände mig snabbt om.

- Elin! Shit vad du skrämms älskling! utbrast jag och stälde mig upp och gav henne en kram.

- Haha. Sorry babe! sa hon och spärrade upp ögonen när hon såg vilka som satt vid bordet. Snabbt tog jag tag i hennes hand och drog iväg henne en bit ifrån bordet.

- Varför sitter ni vid samma bord som One Direction? stammade hon och hennes ögon var fortfarande uppspärrade.

- Okej… för det första: Elin lugna ner dig! och för det andra: vi typ känner dom…

- DU SA VAD SA DU?! skrek hon.

- Elin! Tyst! sa jag och la handen för hennes mun. Du skämer ut dig! Kom! la jag till sen och tog tag i hennes hand och drog med henne ut.

 

Liams perspektiv:

- DU SA VAD SA DU?! hörde jag en tjej skrika och av ren reflex så vände jag på huvudet och såg Vera lägga handen för sin kompis mun innan hon drog med henne ut.

- Oj, vem var det där? sa jag och tittade förvånat på Erica och Sofie som satt på andra sidan bordet.

- Titta inte på mig jag har ingen aning. sa Sofie och satte upp händerna i luften. Då vände jag blicken mot Erica.

- Det där e Elin. En kompis. Jag känner henne lite men Vera och hon e riktgt bra kompisar. Hon e ett väldigt stort fan. sa hon och tog en tugga av sin burgare.

- Jaha… sa jag och nickade. Då förstod jag precis varför hon reagerat så.

- Killar, Sofie, Sam, det här e Elin. sa Vera när hon kom in igen med armen om sin kompis.

- Hej. pep hon.

- Hej Elin. sa jag och gick runt bordet för att ge henne en kram. Killarna gjorde som jag och när vi alla kramat henne så satte vi oss allihopa ner vid bordet igen.

Jag kände hur mina ögon hela tiden drogs mot Elin där hon satt stel som en pinne mellan Erica och Vera. Vera tittade upp och log mot mig innan hon vände sig och viskade något i Elins öra. Elin lyste upp som om någon tänt en lampa inuti henne när Vera lutade sig tillbaka igen.

- Ja, vad ska vi hitta på nu då? frågade jag när vi alla ätit klart och vi börjat gå ut mot bilarna igen.

- Du jag har ingen aning. sa Lou och log mot mig. Två sekunder efter att han sagt det så hörde jag skrik bakom mig. Jag vände mig snabbt om och fick då se en klump med kanske 10-15 tjejer komma sprinandes mot oss.

- Hjälp! hörde jag hur Vera pep till och strax efter hörde jag en bildörr som smälldes igen. Jag älskade våra fans men jag förstod ändå varför Vera var så rädd. Hon hade ju inte fått möta de snälla fansen direkt de här dagarna.

 

Elins perspektiv:

Jag tittade förvånat på Vera genom rutan på bilen och förstod ingenting. Varför var hon så rädd?

När jag tittade mig omkring insåg jag att alla de andra tjejerna hade hoppat in i bilen.

Snabbt öppnade jag en av dörrarna och hoppade in bredvid Vera.

- Jag vet Erica! Jag tycker bara det är så fucking läskigt! Det måste du väll ändå förstå?! sa Vera med klyven röst och det lät som om hon skulle börja gråta när som helst.

- Jag förstår det Vera! Det är bara det att du kan inte vara rädd för alla deras fans! Vi visste ju redan innan vi lärde känna dem att det finns en del fans som är idioter! sa Erica och la sin hand på Veras.

- Vera alla är inte sånna som gör ALLT för att få se killarna! Det är bara ett fåtal av alla de miljoner fans som skulle kunna slå ner dig. la deras kompis till, hon som tydligen hette Sofie.

- Va?! Vänta lite! Vad då slå ner? sa jag chockat.

- Du vet inte vad som hände igår va? sa Erica och tittade på mig.

- Nää. Vad hände? sa jag oroligt och tog Veras hand.

- Jo… om vi ska ta det kort så var det så här att några av killarnas fans kom hem till oss och var utanför vårt hus och när Vera kom hem så var det typ någon eller några av dem som slog ner henne. sa Erica och jag bara stirrade på henne.

- Så jag låg på sjukhus hela natten. la Vera till och jag kände hur mina ögon bara blev större och större.

- Men… men… herregud! var det ända jag fick fram. Jag kramade Veras hand medans jag försökte få in vad det var de hade sagt.

- AJ! ELIN! Du mosar min hand! skrek Vera plötsligt och jag väcktes ur mina tankar.

- Oj! Förlåt älskling. sa jag och släppte hennes hand.

- Haha det gör inget babe! skrattade hon och kramade om mig.

 

Nästa dag: Nialls perspektiv:

- Hej då tjejer, men vi ses väll när ni kommer till London? sa Harry när vi stod i dörren.

- Ja, det e väll klart! sa Vera och tittade konstigt på honom.

- Okej, bra! sa jag glatt och gav Erica en kram. Du föresten kan jag få ditt nr?

- Såklart du kan! sa hon glatt och jag tog upp min telefon. Jag gav den till henne och hon slog in sitt nummer.

- Tack. sa jag samtidigt som jag log stort mot henne och hon log sitt urgulliga leende tillbaka mot mig.

När jag vände mig om så såg jag att Lou stod med Veras telefon i handen och jag antog att han gav henne sitt nummer.

- Okej, killar vi måste åka nu! sa Liam sorgset och vi kramade tjejerna en sista gång innan vi gick ut till bilarna.

 

Sofies perspektiv:

- Vad var det som just hände? sa jag när killarna stängt dörren.

- Jag vet inte! utbrast Vera och jag såg hur hon började skaka.

- Vera! Ta det lugnt! Sätt dig ner! Vad e det med dig? sa jag och klev fram till henne för att hjälpa henne till en stol.

- Jag… jag… jag vet inte! stammade hon och i nästa stund så föll hon ihop på stolen, hysteriskt skrattande.

- Vera, vad i helvete håller du på med?! utbrast jag och backade förskräckt.

- Jag vet inte! Det e något fel på mig! skrattade hon. Jag ska nog ta och gå och lägga mig…

- Det låter bra tycker jag! sa Erica som stod bakom mig. Vi hjälptes åt att få upp Vera på fötter innan vi hjälpte henne in i sitt rum.

- Herregud! Vera har nog gått och blivit knäpp! sa jag och skakade på huvudet när vi kom ut ur rummet.

- Som om hon inte alltid varit det?! sa Erica och log busigt mot mig.

- Ja… du har rätt. sa jag och log stort tillbaka mot henne.

 

---

 

Kapitel 13!

Ni e bara bäst sötnosar! 111 läsare igår! Gud! Love you guys! xxx

Imorgon blir det inget kapitel tyvärr :( ska baka tårta (harry ;)) med mina älsklingar! kommer bli as nice niall, harry och mrs.malik!

Kommenters vad ni tycker!!

Ps. GLÖM INTE ATT GILLA BLOGGEN PÅ FACEBOOK!! "HÄR"