Kap 4. Awkward
Tidigare:
- Erica! Va fan! Det är sommarlov! Varför väcker du mig NU? skrek jag surt.
- Vera du MÅSTE gå upp NU! sa hon och log stort mot mig.
- Nej jag vill inte! sa jag och vände mig om i sängen. Då tog hon upp en kudde från min säng och slog den i huvudet på mig ett par gånger.
- Nä Erica nu jävlar! skrek jag och for upp ur sängen och rusade efter henne eftersom hon sprungit ut ur rummet. Nu jävlar ska… skrek jag men avbröt mig tvärt när jag rusade in i köket och såg Louis Tomlinson stå och stirra på mig.
Louis perspektiv:
- Nä Erica nu jävlar! hörde jag någon skrika. Jag stod i köket och hade precis druckit ett glas vatten när jag vände mig om såg jag en tjej med blont hår springa förbi.
- Nu jävlar ska… hördes samma röst som förra gången skrika. Precis när hon kommer ut ur dörröppningen där den blonda precis kommit ut ur så tvärstannar hon och stirrar på mig. Jag antar att de båda tjejerna som jag precis såg är Erica och Vera som Sofie pratade om igår.
- Herregud! sa hon och riktade blicken ner på sina fötter. Jag såg då hur hon rodnade.
- Hej. sa jag och tog ett steg närmare henne. Är du Veronica eller Erica? Hon tittade upp på mig med en förvånad blick och svarade:
- Veronica. och inte för att vara negativ eller något men hur vet du det?
- Sofie berättade för mig och killarna att hon bodde här med sina bästa vänner Erica och Vera så jag antog att du och hon den där blonda tjejen var dem. sa jag och log mot henne. ”Hon är verkligen söt när hon rodnar” tänkte jag.
- Ehm… okej… sa hon och blev ännu mer röd om kinderna.
- Jag måste bara fråga: Varför skrek du sådär på hon den där blonda? sa jag och tittade henne i ögonen.
- Erica? Ja… hon hoppade i min sägn för att väcka mig och sen så slog hon en kudde i huvudet på mig. sa hon och skrattade till lite.
- Haha snäll kompis du har. skrattade jag.
- Haha visst e hon underbar. skrattade hon och jag kunde inte låta bli att le lite extra för hennes skratt var så gulligt.
- Ska vi gå in till de andra killarna? sa jag och nickade mot vardagsrummet. hennes ögon blev stora som pingisbollar.
- VA?! E de andra också här? sa hon och tappade hakan.
- Ehm… ja? va trodde du? att jag var helt själv här? sa jag lite ironiskt.
- Ehm… jag tänkte inte så långt. sa hon och rodnade igen. ”Gud va söt hon är när hon rodnar” tänkte jag igen.
- Kom då så presenterar jag dig för killarna. sa jag och tog hennes hand och drog henne mot vardagsrummet.
Veras perspektiv:
”Oh my god! Händer det här verkligen? Louis Tomlinson håller i min hand!” tänkte jag och jag kände hur jag ville skrika högt av lycka men som tur var gjorde jag inte det.
- Killar, det här är Vera. sa Louis och gjorde en gest mot mig. Jag såg hur alla fyra killarna vände på huvudet och kollade på mig och jag kände hur jag rodnade. Jag slog ner blicken i golvet och kollade på mina fötter. I det ögonblicket insåg jag hur jag såg ut. Jag hade bara en alldeles förstor tröja som tillhörde min pappa men som jag tagit med mig när vi flyttat. Och värst av allt jag hade inga byxor på mig! Jag brukade aldrig sova med byxor för jag tyckte att det blev för varmt.
- Hej! sa Harry glatt och reste sig ur soffan för att hälsa, jag slet i samma ögonblick åt mig min hand och sprang mot det närmast liggande rummet, som råkade vara Ericas.
- Sa jag nått fel? hörde jag Harry säga och jag slet upp dörren och rusade in i rummet.
- Nej men oj! vad e det med dej? sa Erica förskräckt när jag smällde igen dörren.
- Vet du hur pinsamt det där va eller? sa jag panikslaget.
- Vad då? Vad har du gjort nu? sa hon och höjde ena ögonbrynet.
- Jag stod alldeles nyss framför de 5 snyggaste killarna på denna jord och var av en av dem höll i min hand och jag stod där utan byxor! Jag stod och pratade med Louis Tomlinson utan byxor fattar du hur pinsamt det var eller. halvskrek jag
- Vänta liten nu! Stopp. Stopp! För det första: Höll Louis dig i handen? och för det andra: Varför hade du inga byxor?
- Ja LOUIS TOMLINSON höll MIG i handen och jag har fortfarande pappas tröja på mig eftersom jag inte bytte om innan jag började jaga dig.
- Haha Vera din klantskalle! skrattade hon högt.
Samtidigt knackade någon på dörren. Jag gav ifrån mig ett litet pip och hoppade ner i Ericas säng och drog täcket över benen. Erica gav mig en retsam blick och sa:
- Kom in det är öppet.
- Vera jag ville bara kolla så att du var okej. sa Louis som stack in sitt huvud genom dörren.
- Ja, jag är okej. sa jag och tittade på mina händer som jag hade i knät och kände hur mina kinder hetteade till.
- Vera ska jag hämta ett par byxor till dig kanske? sa Erica tyst men tillräckligt högt för att Louis skulle höra. Jag gav henne en sur blick och nickade.
- Jaha. sa Louis och blinkade med ena ögat mot mig. Så det var bara det allt det där handlade om? Jag nickade samtidigt som Erica kom tillbaka med ett par jeans och ett linne.
- Du ska nog gå nu. sa hon till Louis och log mot honom.
- Aww. sa han och gjorde en ledsen min, men sen så skrattade han och stängde dörren.
- Tack för att du väckte mig! sa jag och log mot Erica.
- Haha jag tänkte att du skulle bli glad om du fick se vilka som var här. sa hon och blinkade mot mig.
Vi båda bytte om och jag lånade lite av Ericas smink och sen så gick vi ut till killarna igen.
När vi kom ut så såg vi att Louis, Harry, Zayn och Liam hade lyckats tränga ner sig i våran lilla soffa, Naill satt på en av madrasserna som låg på golvet.
- Hej tjejer! sa Harry glatt.
- Hej Hej! sa vi båda samtidigt och tittade på varandra och log.
- Har ni sett Sofie? undrade Erica sen.
- Nej jag har inte sett henne sen imorse. sa Liam och log.
- Okej då sover hon väll fortfarande! sa jag och kollade på Erica och jag visste att vi tänkte samma sak. Hon nickade mot mig och vi rusade iväg.
____________________________________________________________________________________________
Kapitel 4!
Komentera vad ni tycker!
Glöm inte att gilla bloggen på facebook "HÄR"
